En vardagskväll hölls ett samtal om ”populismens frammarsch och konsekvenser i Europa och världen” i Stockholms stadsbibliotek. Samtalet hölls mellan: Torun Lindholm, professor i Socialpsykologi, Jonas Tallberg, professor i Statsvetenskap och Klas Åmark, professor emeritus i Historia; samtliga talare arbetar vid Stockholms universitet. Publiken fick möjlighet att ställa frågor och nedan redovisas min uppfattning av samtalet.
Det första som förtjänar att nämnas om debatten är den påfallande partiskhet som samtliga talare uppvisade; diskursen var att populism är något dåligt och måste motarbetas. Populister, där USA:s president, Sverigedemokrater och Front Nationals medlemmar inkluderas, är enligt ovannämnda talare känslostyrda och saknar förmågan att ta till sig fakta. Ja – ni läste rätt! Det är inte de kulturmarxistiska journalister och politiker som i decennier strypt debatten om massinvandringen och som aktivt valt att mörka konsekvenserna av sin egen politik som är oförmögna att ta till sig fakta och styrs utav känslor, det är folket det är fel på. Vilka fakta som populisterna var oförmögna att ta till sig vidareutvecklades inte i någon större utsträckning.
Vidare beskrevs populismen som en rörelse präglad av ”vi och dem-tänkande” där folket är definierat gentemot andra grupper. Detta är inte per definition fel, men att det skulle vara signifikativt enbart för de rörelser som arbetar för européers politiska intressen är inte en rättvis bild. Om talarna hade varit ärligare så hade de erkänt att det finns en in- och utgruppsmentalitet inom alla grupper. Det hade varit högintressant att få veta om talarna anser att kurdernas strävan efter ett Kurdistan är populism eller om judarnas ambitioner att bevara Israel som ett specifikt judiskt land är att betrakta som extremt?
Samtalet var dock stundom intressant, åtminstone de fåtal gånger som talarna försökte vara objektiva och deras personliga uppfattningar om politik inte lyste igenom lika mycket. Den framgång som populistiska rörelser i västvärlden åtnjutit förklarades delvis genom att människor vill ha en vi-känsla och jobba mot ett gemensamma mål. Detta kan vara en faktor som gjort att dagens populistiska rörelser fått ett så starkt fäste; européer i västvärlden upplever att de har förlorat sin identitet och nationskänsla. Reaktionen är att rösta fram politiker som säger sig vilja återupprätta nationen och sätta folkets intressen först.
När publiken fick ställa frågor så uppstod en intressant situation. Talarna fick höra att debatten var väldigt partisk och politisk vinklad av flera personer i publiken. Detta avfärdades dock snabbt med att samtliga talare är utvalda på grund av sin expertis. En fråga från en ung man i publiken löd: När får vi ett seminarium där det diskuteras hur vi ska stoppa Socialdemokraterna? Stämningen blev helt annorlunda och många av de politiskt korrekta personer som befann sig på platsen blev helt klart upprörda och irriterade. De har förmodligen aldrig hört någon säga emot dem eller ifrågasätta det politiska klimatet i Sverige. Förhoppningsvis kommer samtliga personer som var närvarande att fundera på varför det enbart var talare som var mot populism och nationalism som var inbjudna.
Film från när publiken tilläts ställa frågor till panelen
Detta visar hur lätt det är att störa den politiskt korrekta hegemonin som råder idag. Nationalister måste engagera sig mer i det offentliga samtalet, på alla nivåer, och ta plats. Vi får inte lämna fritt spelrum åt de som vill förstöra vårt land. Den här gången var vi endast ett par personer som var närvarande och kunde ifrågasätta talarnas vinkling och agenda. Tänk vad vi skulle kunna uppnå om vi var lika många som kulturmarxisterna.
Aktivist i Nordisk Ungdom
