Nu har stormen kring SD-stödet lagt sig, sommaren är över och vintern närmar sig. Hur ser du på året som gått hittills?

För mig personligen så har året inneburit många förändringar. Jag har både hunnit gifta mig och få barn. Arbetet med Nordisk Ungdom har varit väldigt spännande och oerhört varierande. Utvecklingstakten har varit enorm och ofta har vi fått anpassa arbetet månad för månad, samtidigt som vi ändå har lyckats hålla oss till det vi har planerat på längre sikt.

Året började med en stor aktivisttopp som höll i sig till 1 maj-demonstrationen i Västerås. Under den perioden gjorde vi organisationen känd för en lite större målgrupp. Under en period så figurerade flera av våra aktioner i riksmedia och på nyhetssändningarna i radio och TV, det var hektiskt period där vi lärde oss väldigt mycket.

Efter 1 maj-demonstrationen så gick vi medvetet in i en ny fas. Hög aktivism under en längre tid sliter mycket på alla inblandade. Man kan bara offra pengar och tid i en stor kvantitet under en kortare period, annars riskerar arbetet att slå tillbaka på aktivisterna, så efter demonstrationen så började vi att arbeta internt, främst genom sociala aktiviteter. Fram tills september anordnade vi ett större arrangemang i månaden med mellan 50-90 deltagare i Stockholm och något färre i övriga avdelningar.

Samtidigt så koncentrerade vi vår verksamhet i Stockholm till att kretsa kring uppbyggandet av Stacken, vår början på ett framtida socialt center. Sedan lanseringsfesten på Stacken i slutet av augusti har verksamheten till stora delar flyttats till Stacken och arbetet med att driva centret.

Även bland de övriga avdelningarna finns planer på Stacken-liknande verksamheter. Vi vill bygga upp sociala center för ungdomar runtom i hela Sverige, och Stacken i Stockholm visar att det inte är omöjligt, utan snarare en väldigt realistisk målsättning.

Nu har vi precis gått in i nästa fas, bliaktiv.nu-kampanjen, som vi kommer att arbeta intensivt med resten av det här året.

När det gäller våra övriga målsättningar för året så har de tangerat våra förväntningar. Vi är snart uppe i 400 medlemmar samtidigt som vi håller på att bygga upp flera lokalavdelningar runt om i landet, bland annat i Småland, Norrland och Skåne. Det har alltid varit viktigt för oss att bygga en organisation som finns representerad över hela, eller stora delar, av landet. Av olika orsaker är det enklast att bygga upp verksamheten i stora städer som Stockholm och Göteborg, men trots att det är främst där som vi på allvar är etablerade så vill att fokus ska ligga på hela landet.

Tror du att vintern kommer bli lika framgångsrik?

I vinter så kommer vi att fortsätta arbetet med bliaktiv.nu-kampanjen, som under tiden kommer att utvecklas och bjuda på nya, innovativa, idéer att sprida vårt budskap på. Det är svårt att sia om framtiden, men jag tror att vi nu börjar mogna så pass mycket som organisation att det är dags att på allvar bygga vår egen rörelse snart. Det är en intressant och spännande tid vi har framför oss, det står helt klart.

Många ungdomar idag drar sig från att bli aktiva, vad tror du skulle krävas för att de ska våga ta steget?

 Jag tror egentligen inte att det handlar om att de inte ”vågar”, utan om att vi har varit för dåliga att möta ungdomar på deras villkor. Jag vill se en ny rörelse som är anpassningsbar och följer trender och inte är rädd för nya saker och förändringar, samtidigt som vi aldrig tummar på vår ideologi, och det är precis en sådan rörelse som vi håller på att bygga upp. Vi är inte rädda för att prova saker som andra inte har vågat göra tidigare, vi är inte rädda för att misslyckas och framförallt är vi inte rädda för att lyckas.

Vi representerar 2000-talets nationalister och jag tror att när vi väl har nått ut till våra målgrupper på allvar, så kommer vi att kunna öka antalet aktiva stort.

Det har också ofta pratat om att det är farligt att vara nationalist idag, vad säger du om det?

Jag tror att sådana här typer av frågeställningar är farligare än allt annat. Vi måste se bort ifrån bilden av hur farligt saker och ting kan vara. Vi måste normalisera oss själva, vår ideologi och våra aktivister. Vi är vanliga människor och det är också det vi måste förmedla ut. Vi är varken modigare, smartare, kunnigare eller bättre än andra. Vi är bara svenskar som gör något, istället för att bara prata om det.

Några avslutande ord till läsarna?

Det jag känner att jag saknar är ”feedback”. Jag skulle vilja veta mer av vad folk tycker om våra aktioner, vår strategi, våra målsättningar och vårt sätt att arbeta. Ta gärna några minuter av din tid och skicka dina åsikter till mig på patrik.forsen@nordiskungdom.se, det uppskattas och gör att vi kan bli ännu bättre i framtiden!

Categories: 1Artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *