En kort promenad därifrån ligger CasaPounds ockupation Ornitorinco. Ett kommunalt sexvåningshus mitt i centrala Rom som fram till ockupationen stått helt tomt. Här har organisationen inrättat vandrarhem, musikstudio, och kontor för riksorganisationen. Men framför allt har man inrättat bostäder åt utsatta familjer, som genom ockupationen kan få tak över huvudet och en chans till att komma på fötter igen. Folkgemenskap i realiteten. Eller som “Seb” förklarade:
– Alla nationella partier i Europa har funnits nära makten i årtionden. Titta på Front National. Titta på Lega Nord. Men de har inte uppnått något i realiteten. De har inte räddat en enda europé. Vi har hjälpt många familjer, och kommer hjälpa fler. I vår nya ockupation kommer vi kunna inhysa femton familjer. Dessa familjer hade annars varit utlämnade åt systemets “välvilja”. Och vi vet hur den ser ut…
På kvällen åker vi bil genom stan. Jag sitter med tre unga aktivister från en avdelning utanför staden. Vi kommunicerar mer med vilja än metod men får ändå många ämnen belysta: fotboll naturligtvis, historia, politik. Entusiasmen skiner i deras ögon trots att de ska tillbringa en kall natt vakna i ett ockuperat hus. Med alla risker det innebär.
Vi släpps av och genom metallgrindarna som omringar huset. Vi fattar hand med de aktivister vi skall avlösa. Seb visar oss huset och planerna:
– Vi har redan börjat fixa i ordning beboeliga lägenheter här, trots att ockupationen är helt ny. Byggnadsarbetare kommer hit och hjälper oss helt gratis. För att göra en god insats. Om vi gör det snabbt kan familjerna flytta in desto snabbare och vi får ett bättre förhandlingsläge med myndigheterna. Har familjerna flyttat in så är våra politiska motståndare inte heller lika benägna att attackera byggnaden…
Högar av flaskor och stenar på olika våningar, tillsammans med hål i många av fönsterrutorna vittnar om att man fått kämpa för att behålla byggnaden:
– Ja, det är riskfyllt. De vet att om vi får en plattform här så kommer vi att vinna över folket i området på vår sida. Ingen tvekan om den saken. Det är politikerna också rädda för. När man växer till en viss nivå kommer alla att attackera en. Lyckligtvis är vi inte där ännu, men vi har många fiender.
[/one_half]
[one_half_last]
Han tittar ner genom fönstret ut mot motorvägen där det går prostituerade i trosor och dunjackor.
– Ännu har hallickarna inte brytt sig om oss, men tar vi över huset så kommer läget bli annorlunda, säger han och ler menande.
En nationalistisk organisation kommer knappast tillåta det som sker längre ner på gatan att fortgå i deras närhet. Men det är en senare konflikt.
Natten förflöt lugnt med vidare diskussioner och få timmars sömn. Mycket av vår tid spenderades på taket till sexvåningshuset där vi tillsammans kunde diskutera de nya perspektiv vi fått och den inspiration vi blivit fyllda av.
Även om situationen i Italien ser helt annorlunda ut jämfört med den svenska i dagsläget så är det enkla och självklara agerandet det jag tagit mest intryck av. Tillsammans med det så är vikten av en egen infrastruktur och egen kultur det jag främst ser som något man kan föra över till svenska förhållanden. Den kamp CasaPound för idag är inte helt olik den kamp den tidiga arbetarrörelsen förde runt sekelskiftet.
Det moderna samhällets förfall har nått längre i Italien och är kanske svårt att förstå sett med svenska ögon. Här har korruptionen, egoismen och defaitismen drivit djupa sprickor i samhällets struktur. Detta ställer andra krav på nationalistiska organisationer. Det är dock inte svårt att se att samma utveckling närmar sig Norden. Vi börjar redan se hur arbetsmarknaden slagits sönder med skenande arbetslöshet, lönedumpning och inskränkningar i kollektivavtalen. Sociala institutioner som bygger på gemensamma värderingar byts ut mot ”mötesplatser för alla”. Kulturen har ersatts med normkritik. Politiken behärskas av en nomenklatura bakom en tunn demokratisk fernissa.
Kvar finns bara vår vilja. Det är vi, här och nu, som bygger den grund varpå kommande generationers befrielse kan byggas på.
I Italien har en första hörnsten nedlagts.
[/one_half_last]
