När Kebnekaise bestegs för första gången var det ingen same eller svensk som var i farten utan en fransos,
i långkalsonger, vid namn Charles Rabot som år 1883 besteg toppen. Förste svensk på toppen var 17-årige Johan Alfred Björling som sommaren 1889 den 9 juli satte sina fötter på Sveriges högsta punkt. Både Rabot och Björling har fått glaciärer uppkallade efter sig för sina bravader. Björling kom att utföra fler arktiska expeditioner innan han mötte döden utanför Grönland år 1892 endast 21-år gammal.

Nordisk Ungdoms resa började i Stockholm där en glad ansamling intog liggvagnskupéerna för transport vidare upp till Kiruna. Att kunna ligga ned samtidigt som man tittar ut genom ett tågfönster på ett Sverige i sommarskrud är magnifikt. Stora områden med tallar, granar och de små och många vattendragen som omger det snitt av järnvägsräls loket taktfullt och tacksamt pulserar framöver. Efter att ha sovit ut på tåget åkte vi buss från Kiruna till Nikkaloukta. En snabb ompackning och avställning av onödig packning satte vi kurs mot Kebnekaises fjällstation, 19 kilometer vandring.

Till och med natten på tåget upp till Lappland satte magen i rätt stämning för nu visste man inte vad nästa krök eller nästa morgon hade att bjuda på. Nu var det äventyr på menyn.

Bruset från Láddjujohka följer med tills man kommer fram till glaiciärsjön Láddjujavri där den klene kan välja att spara sina ben genom att ta en båt för 250 SEK och slippa gå 6 km. Det är tyvärr inte bara bruset från Láddjujohka som möter ens öronen utan det finns tyvärr en välutvecklad helikoptertrafik som dels transporterar de lata från Nikkaloukta till Kebnekaises fjällstation eller rent utav direkt till toppen. Flygningarna görs även upp till Tarfaladalen så det lugn som egentligen borde helga dessa dalar förstörs genom profithungern hos företagarna samt latheten hos turister. Respektlöst mot både djur och natur samt de som kommer för just lugnet.

Väl framme vid Kebnekaises fjällstation slog vi läger och gick sedan upp och njöt av den ljusa fjällnatten på det lilla berg som ligger vid sidan av fjällstationen.

En sådan simpel sak som att bo i ett tält, dricka rent vatten ur en bäck och hälsa morgonsolen välkommen med en rejäl bensträckare sätter både kropp och själ i ett helt annat modus än vad man tillvardags är van. Så söndagen den 5:e augusti 2012, 123 år och en månad efter att Björling varit på toppen, satte vi i Nordisk Ungdom av med samma mål.

Från fjällstationen är det tämligen lätt stigning tills man kommer över trädgränsen och sedan följer man Kittelbäcken som man sedan, förhoppningsvis torrskodd, korsar. Därefter kommer det första mötet med snön. En grovkorning snömassa som lätt dränerar en på krafter om inte spår redan finns. Vädergudarna hade inte i åtanke att göra det lätt för oss denna sommardag utan det var kallt och en smula fuktigt i luften. Naturen är hård och obeveklig så som den skall vara. Den som endast kan tänka sig att vandra i solsken och medvind gör klokt i att stanna hemma och ruttna framför datorn.

Det som är mest iögonfallanden är den etniska dimensionen hos de människor som väljer att förlägga sin semster i fjällen. Inte en endaste afrikan eller arab stötte vi på utan enbart svenskar samt en och annan tysk, fransos och schweizare. Tilltrots för att Sverige nu, genom den odemokratiska massinvandringen, består till 20% av icke-etniska svenskar så lös de med sin frånvaro. Egentligen är detta inte så konstigt. Det här är inte deras land, de känner ingen stolthet över våra skogar, dalar, sjöar och vattendrag. Deras förfäder har inte brukat jorden, eller vandrat stigarna vi går på, eller slitit svett och blod för att värja sig mot naturen. De vet att de blott är objudna gäster i ett avlång och avlägset land i Norden fjärran från deras heimat.

Människorna man möter ser mycket hälsosamma ut. En svensk kvinna med håret uppsatt i en fläta och en lätt anstrykning av sommarsolbränna i bjärt kontrast till det rågblonda håret är en vacker syn i fjällen. De korpulenta människorna lyser, även de, med sin frånvaro. Fjällvärlden kräver att man håller sin kropp i trim.

Efter att ha gått uppför Vierranvárri så skall man sedan ta sig ned en hel del höjdmeter innan berget bjuder upp till dans med en sista stigningsstrappats. På 1800 möh möter man Sveriges högst belägna torrdass samt två obemannade topsstugor. Dimman hade vid det här laget tätnat rejält men med bara några hundra höjdmeter kvar och en snabb påfyllning av kolhydrater och proteiner tågade vi på till Sydtoppen. Sydtoppen är ca 30 meter is (Det är inte en glaciär då en tjockhet om 40m måste uppfyllas) och kommer så småningom sjunka ned och bli mindre än Norrtoppen med sina 2097 möh.

Man har svettats, samtalat, blickat ut över fjäll och dal, druckit kallt och gott fjällvatten och då gör det inte så mycket att sikten bara är några fåtal meter när man väl kommit upp till Sydtoppen, 2106 möh. En vacker dag ser man 1/11 utav vårt land. Dimma och nederbörd tilltrots så var det en härlig upplevelse.

Mer frapperande, till vår glädje, var hur munga fäder som tagit med sig sina döttrar på fjällvandring och det att det var döttrarnas förslag i många fall som gjorde att de hamnat i fjällen. Kan en 10-årig tjej bestiga Kebnekaise så kan även du!

Den nordeuropeiske mannen är en utvecklare. En utvecklare utav sin själ, sina kunskaper och sina drömmar. Redan för över 1000 år sedan satte våra förfäder av till Nordamerika, Island, Irland, England, Frankrike och Ryssland. Och på dessa platser lever ett arv kvar genom blodet. De första konungarna i Ryssland var just svenskar. Eftertraktade livvakter i Konstantinopel var våra förfäder. Sedan har en gigantiskt framgångsrik civilisation sprungit ur just de människor med nordeuropeiskt blod världen över. Allt börjar just med nyfikenheten och viljan att trotsa motgångar. Precis som en fjällvandring. Är man fet i själen kommer man definitivt inte att försöka bemästra vare sig kropp eller själ utan det måste finnas en naturlig gnista, öppna och nyfikna ögon som kan se och känna att det är inte naturligt, eller försvarbart, att sitta vid en dator och se på film efter film bara för att det är skönt dagarna i ända. Det är just de med gnistan som Nordisk Ungdom attraherar och som tillsammans bildar en organisation av skandinaver med den rätta motivationen för att skapa ett bättre samhälle.

När man ändå upplever en stillsamhet så får tankar och drömmar att gro och det är inte osökt som man kommer att tänka på Nietzsches “sista människa”. Nietzsche beskrev en människotyp som var trött på livet, en viljesvag människa, en som inga risker tar utan bara söker bekvämlighet och trygghet. Det är den här typ av människa, en utan drömmar och passioner, som inte tar sig till fjälls. Det är den här människan som är värd att förakta och övervinna. För de flesta kommer en sådan övervinnelse inte handla om att övervinna andra människor utan övervinna “sista människan” som bor innuti dig själv.

“Må de unga i allt talrikare skaror varje år styra kosan mot de grandiosa horisonter, som slå sin ring kring Lapplands alper! Sulitelma, Sarektjåkko, Kebnekaise äro Sveriges smycken. I det ungdomen lär känna deras skönhet, skall den på samma gång lära ännu högre älska sitt vackra fosterland.”

Charles Rabot, Kebnekaises förste bestigare 1883

Svenska Turistföreningen skrev år 1889

”Proviantering vid bergsturer”:

Den proviant som man för med sig från hyddan på bergsturen, måste väljas efter följande grunder; den får inte intaga något större utrymme, emedan stora ränslar vid svåra klättringar är ytterst hinderliga; den får inte vara för tung, för att inte onödigtvis uttömma bärarnas krafter, den måste också vara färdiglagad enär man ofta på vägen har varken eld eller vatten till sitt förfogande, den måste också vara kraftig utan att överlasta magen. Efter erfarenhet och rön föredrager jag för min del följande: några skivor kall rostbiff, en halv stekt höna och svart bröd (stundom till omväxling också två inte alltför hårt kokta ägg). Såsom efterrätt en bit torr choklad af bästa sort. Till dryck en halv butelj rödvin och en halv champagne.”

Håll öron och ögon öppna inför nästa exkursion i Nordisk Ungdoms regi för nästa upptåg kan bli att snorkla efter ostron på västkusten, paddla kanot i Värmland eller åka längdskidor i Härjedalen så börja att redan den här månaden lägga undan 150:- som är öronmärkta för aktivitet i en nordisk gemenskap.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *