Fredagen den 11 november firade Polen sin självständighetsdag. Denna dag äger den största nationalistiska manifestationen rum, nämligen självständighetsmarschen (Marsz Niepodległości). Manifestationen samlade över 20 000 deltagare i Warszawa. Nordisk Ungdom var givetvis på plats och tog även tillfället i akt att uppleva den polska kulturen och nätverka med andra nationalister under några dagar. Ni har tidigare läst på facebook om vad som hände och sett våran protest utanför ambassaden i Stockholm, här följer en längre berättelse om hur aktivisternas besök i Polen var.
Torsdag
Vi anländer i Warszawa en dag före manifestationen och vi får ett varmt välkomnande när vi blir upphämtade på flygplatsen, därifrån får vi skjuts till vårt hotell för att checka in och lämna packning på rummet. Sedan tar vi oss till fots genom staden för att möta upp fler nationalister och äta en gemensam middag. Vi träffar både lokala aktivister och andra organisationer som likt oss rest till Polen ifrån andra länder. Vi får pröva på traditionell polsk mat och dryck medan vi samtalar om kultur, aktivism samt hur situationen i våra respektive länder ser ut. Efter middagen lämnar vi restaurangen för att möta upp fler människor innan vi går vidare till en annan restaurang där vi stannar tills kvällen börjar närma sig sitt slut.
Fredag
Vi passade på att ta en rundtur själva i staden innan manifestationen då den börjar först klockan tre (15:00) på eftermiddagen. I hela staden finns det polska flaggor uppsatta och redan på förmiddagen när vi lämnade hotellet kan vi notera hur kravallpoliser stationerat sig runt hela samlingsplatsen, de hade uppenbarligen tänkt använda Självständighetsmarschen för att öva inför EM 2012. Självständighetsdagen är en helgdag så de flesta butiker är stängda när vi vandrar mot centrum, och medan vi letar efter någonstans att äta lunch börjar vi inse hur stor manifestationen kommer att bli. Överallt i staden rör sig grupper med polska nationalister som bär på fanor. Efter att ha ätit lunch börjar vi röra oss tillbaka till vårt hotell för att möta upp vår kontaktperson innan manifestationen börjar. Vi får uppgifter om att en del av vägen blivit avspärrad utav polisen som skyddar de antipolska globalisternas blockad, trots att de tidigare under dagen tillsammans med tyska vänsterterrorister anfallit stadens officiella firande samt misshandlat deltagare och poliser.
När klockan börjar närma sig tre (15:00) och när vi är tillbaka på hotellet, hinner inte ens alla av oss ut igen innan dagen får en mycket oväntad vändning, vilket är en historia i sig.
Lördag
Vi mötte upp vår kontaktperson med vänner för att äta en gemensam lunch från det polska köket, innan vi besökte Warszawaupprorets Museum (Muzeum Powstania Warszawskiego) där vi lärde oss mer om Warszawaupproret och hur polackerna kämpade mot både tyskar och senare Sovjet, som lät det polska motståndet åderlåtas för att undanröja potentiella motståndare till en kommunistisk regim. Warszawaupproret är en viktig polsk symbol.
Polackerna är i allmänhet ett stolt folk som trots motgångar inte frivilligt ger upp sin frihet och som genom historien lärt sig hur viktigt det är att hålla ihop. Det var inspirerande att se hur polackerna under ockupationen fått sätta sin uppfinningsförmåga på prov för att nyttja de få resurser de hade till att göra motstånd och kommunicera i hemlighet med varandra, som exempel kan nämnas att de byggde ett eget pansarfordon på en bilverkstad samt att de använde angriparnas signalpistoler för att vilseleda dem. Istället för att se deras brist på resurser (t.ex hade endast var fjärde soldat ett vapen) som en svaghet så såg de möjligheterna, en opportunistisk inställning som gjorde deras brist på resurser till en styrka. Polackerna tog till vara på resurserna de hade. De tillverkade egna vapen och prövade nya metoder, de improviserade och anpassade sig. Trots ojämna förutsättningar begränsade de inte sig själva genom att låta det bli ett hinder, istället kämpade de modigt och målmedvetet.
Senare under dagen begav vi oss till ett möte för att tillsammans med andra nationalistiska organisationer runtom Europa samlas för att berätta om vår verksamhet och samtala med varandra. Vi berättade om situationen i Sverige, Nordisk Ungdoms verksamhet och svarade på frågor om bland annat val av mediekanaler samt inställning till sionismen, som vi alla var eniga om att se som ett hot mot ett nationalistiskt Europa av fria nationer, särskilt i de fall då den infekterar nationalistiska aktörer. Innan mötet avslutades tackade också en utav arrangörerna alla deltagare för deras stöd samt talade om hur viktigt det är att vi européer samarbetar för att återigen bli självständiga i ett fritt Europa där Polen är polskt och Sverige är svenskt.
Därefter åkte vi tillbaka till hotellet och hjälpte till att flytta materialet som vi förvarat på rummet under gårdagens tumult, innan vi tog oss vidare för att mingla med de övriga mötesdeltagarna på en lokal restaurang där vi tillbringade kvällen tills det blev sent och tid att sova innan morgondagens hemresa.
Under kvällen och resan lyckades vi knyta kontakt och stifta bekantskap med likasinnade ifrån förutom Polen även Holland, Italien, Ungern, Ukraina och Vitryssland, vilket bådar gott för framtida samarbete.
Söndag
Efter en lång och händelserik helg som bjudit på både utmaningar och nöjen som gett oss mycket erfarenhet är det slutligen dags för hemresa.
De polska nationalisterna visade oss verkligen vad polsk gästfrihet innebär och vi har också fått möjlighet att uppleva landet och dess kultur ur ett mer genuint perspektiv istället för att som turist enbart ta del av det som målas upp för turisterna. Att ha vänner bland lokalbefolkningen är verkligen en fördel när man är ute och reser och vill få ut så mycket utav sin tid som möjligt.
Framtiden är vårt gemensamma ansvar, vi står inför samma utmaningar och har mycket att hämta genom att samarbeta med varandra. Något som förutsätter att vi vet vilka vi själva är, vilka de vi ska samarbeta med är och vilka frågor det är vi har gemensamt. Det är därför som sådana här resor och sammankomster där vi kan lära av varandra och våra kulturer är så viktiga, för de låter oss utbyta idéer och se vad det är som gör oss unika. Vi ser fram emot att både återvända till Polen igen och att resa till de andra länder som nu också väntar besök ifrån oss – och vi ser fram emot att själva få besök så att vi kan visa upp Sverige och den svenska kulturen.
