Måndagen den 9e november landade vi i Warszawa, för att återigen igen delta i Marsz Niepodleglosci, vilket var andra året för oss värmlänningar.

 

Vi hade inte incheckning på vårt hotell förrän klockan 16 så vi hade ett antal timmar att slå ihjäl innan det var dags. Vi tog oss till fots från Stalinpalatset till Konstitutionstorget för att äta lite mat. Efter det tog vi oss med taxi till Legia Warszawas ultrasshop, Patriots, för att köpa pyroteknik till marschen.

Patriots har ett utbud av både supporterprylar och patriotiska kläder från Red Is Bad och Surge Polonia. Då utbudet på storlekar från Red Is Bad var lite sämre på Patriots tog vi en taxi till Jagiellonska 69 på andra sidan Warszawa för att där kliva in i Red Is Bads egna butik. Det såg ut som vilken klädesbutik som helst i Sverige. Personalen var hjälpsam och hämtade storlekar för oss att prova. En rekommendation är att ta sig till Red Is Bad om man besöker Warszawa. Tjejen i kassan hjälpte oss även att få en taxi därifrån till en pub i närheten av vårt hotell där vi tog ett par öl i väntan på att klockan skulle bli fyra. En kontakt med polska nationalister togs även för att få reda på ett bra uteställe där vi kunde spendera kvällen. Vi blev rekommenderade att bege oss till Ciechan na foksal. En mysig pub i centrala Warszawa som ägs av en nationalist som även brygger eget öl.

När vi på tisdagen mött upp resten av resesällskapet som kom dagen efter oss begav vi oss till en abonnerad pub där vi återsåg våra europeiska vänner. Mycket skratt, sånger och samtal utspelade sig långt in på småtimmarna.

Onsdag – Dagen D, Marschdagen, dags att ladda upp.
2014 kantades marschen av kravaller efter mycket provokationer av polis, som senare avslöjades ha haft civilpoliser i marschen som uppviglat, och det var vad vi var inställda på. Vi begav oss mot vår församling två kvarter från vårt hotell där vi mötte upp våra svenska och utländska kamrater. Utanför stod fyra piketbussar(förra året räknade vi till strax över 20), poliserna stod och rökte och skrattade. Det var en surrealistisk stämning hos polisen jämfört mot förra året. Vi samlade ihop oss för att komma till Kulturtorget bredvid Stalinpalatset där marschen skulle avgå. Några poliser stod uppställda efter vägen, men de såg avslappnade ut. Detta måste vara lugnet före stormen var tanken som gick huvudet. När vi kom fram till torget var det redan fyllt av människor som var i en feststämning.

Strax innan marschen började så lästes ett tal upp av Polens nya president som lyckönskade marschen, vilket var tvärtemot vad tidigare president gjort. Därefter började marschen ringla sig fram mot nationalarenan, runtomkring oss brände folk bengaler, slagord ropades och rökfacklor tändes. Det var verkligen en fröjd att se ett land, så olikt från Sverige, där folket vågar visa sin stolthet för sitt land. Marschen nådde fram till nationalarena i ett ovanligt snabbt tempo, då kravallerna som annars brukade bromsa upp lös med sin frånvaro. Väl på plats så var det ett hav av människor som aldrig verkade sluta fyllas på. Tal hölls av olika poliska nationella profiler samt en del utländska gäster, bland annat från Ungern, och ramsor avbytte varandra i ett hav av flaggor och bengaler. Fredrik Hagberg klev som sista talare upp på scenen och uppmanande det polska folket att inte låta situationen gå lika långt i Polen som i Sverige, hans tal var väldigt uppskattat och han tackades med stora applåder. Efter Hagbergs tal bjöds det på musik av bland annat Basti, en polsk nationell rappare, och efter det begav vi oss mot en traditionell polsk restaurang. Här fick vi även ett brev från den polska presidenten översatt till oss där han tackade alla marschdeltagare för att vi stått upp för Polens frihet. Medan vissa avrundade kvällen tidigt gick andra till en abonnerad krog för att ta sig ett sista glas med våra europeiska vänner.

Torsdagen spenderade vi mestadels på hotellrummet, medan dagen gick mot kväll åkte några med våra polska vänner till en skjutbana medan andra åkte till ett stort shoppingcenter för att handla souvenirer.

På det hela får veckan 11 skandinaviska lejon av 11. Polen är ett fantastiskt land och ett föredöme för oss i Sverige och Europa.

Vi ses nästa år!

/Värmlandsrepresentationen

Categories: Aktivism

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *