De senaste veckorna har den s.k. Occupy Wall Street-rörelsen hållt stora manifestationer i de stora städerna i det stora landet i väster. Under parollen ”We are the 99 % ” har kritiker mot den förda pennig- och finanspolitiken samlats, och det är en brokig skara.

Nu har manifestationerna spridit sig till Europa och Sverige. Kritiken bär dock inte samma röda tråd på den här sidan Atlanten, vilket till viss del är förståeligt. Vem kan begära att kritiken mot
Federal Reserves privata skuldvaluta också riktas mot Riksbankens privata skuldvaluta?

Som alltid där västerländska ”socialister” verkar, faller de i samma tradition som de gjort det senaste seklet dvs: sätta och definiera agendor, överta tolkningsföreträdet och problemformuleringen och därigenom garantera att varje plattform de engagerar sig i verkar mot den socialistiska utopin.

Så har också skett i den svenska ”Occupy”-manifestationen som sker i Stockholm den 15 oktober.

I den debatt som följt på evenemangets sidor på internet kan man med fördel känna igen samma mönster som vänstern verkat i sedan Gramsci.

Vem som helst är inte välkommen den 15 oktober, även om man delar kritiken mot skuldvalutan och det privata penningmonopolet. Enbart de som delar den socialistiska utopismen är välkomna att bedriva politisk verksamhet, även om man drabbats nog så hårt av globaliseringens villkor, lönedumpning, arbetslöshetsinvandring och återkommande finanskriser.

Även icke-socialister förlorar sina arbeten i krisens kölvatten.
Även icke-socialister drabbas av kollapserna på Wall Street.

Vi ser ett problem när privat ekonomisk makt närmar sig de proportioner där de kan liknas vid militära massförstörelsevapen. Vi ser problem där privata intressen kan bestämma villkoren för miljontals och åter miljontals människor med vilka dessa intressen inta har någon som helst relation. Framför allt ser vi ett problem i det hemlighetsmakeri som denna utveckling skett.

Vi delar den initiala kritiken mot kapitalismen men vi ställer upp andra alternativ än den socialistiska (som inte ens kommit med ett hållbart alternativ, hundra år av maktinnehav till trots). Vi tror på marknadsekonomins principer som modell för ett ekonomiskt system.

Men vi tror också på det sociala kapitalet. Vi tror på ekonomisk och politisk självständighet. Vi tror på varje folks rätt att utvecklas i enlighet med sina egna förutsättningar. Vi tror på friheten och det är en tro vi delar med självständighetsrörelser och fredsrörelser världen över.

Så frågan kvarstår för vänstern att besvara: vilka är de 99 procenten?


4 Comments

Jonathan L · 10 oktober, 2011 at 22:33

Deras hyckleri finner inga gränser!

Andreas Johansson · 11 oktober, 2011 at 06:50

Grymt bra och viktig artikel. Dock så undrar jag lite över “marknadsekonomins principer”, det kan betyda nästan precis vad som helst.

    Pontus · 12 oktober, 2011 at 21:44

    “Grymt bra och viktig artikel. Dock så undrar jag lite över ”marknadsekonomins principer”, det kan betyda nästan precis vad som helst”

    Jag tolkar det som att man värnar om den absoluta kärnan av kapitalismen, nämligen vinstintresset. Det är klart att jag köper produket billigare än för vad jag säljer dom, varför skulle jag annars gör något? Men mycket annat kan kastas överbord :)

    Distributism – där har vi en sansad ekonomisk modell med socialt ansvar, och som dessutom inte har sina rötter i socialist-träsket.

marcandrrew · 11 oktober, 2011 at 20:29

Förstod nästan att rödingar skulle kapa detta. Bra artikel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *